En månad senare

Sitter och tittar på en vattenflaska, hemma hos mamma och pappa. När mamma går omkring i köket darrar det till i vattenytan, lite som vattenglasen i Jurassic park.

Det har sköljt några schysta PMSvågor över mina nära och kära de senaste dagarna, verkligen en utmärkt tid på månaden att återvända hem! Samtidigt är känslorna baserade på verkligheten. Jag blir galen av att vara hemma och plötsligt bli ihoptryckt till en fjortonårings intellekt igen. Jag blir irriterad när det verkar som att alla i min omgivning har för avsikt att sätta dit mig och rätta mig. Det får mig för övrigt att undra om jag är en sån där som är skitbra hela tiden, som man bara måste ta ner för de e så.. bra. Såna som man inte kan unna att vara så bra hela tiden. Jag känner mig inte särskilt överjordisk, snarare så att jag alltid hänger efter och greppar tag i det sista snöret på vagnen. Samtidigt tycker jag att jag gör ett bra jobb, utifrån mina förutsättningar, i nästan alla situationer. Jag tycker ju att jag är bra. Och det verkar ju onödigt att dra ner en människa för det.

Men den härligaste PMSvågen fick Stockholms stad idag. Jag tänkte att jag skulle åka tunnelbana in från Islandstorget och parkera där, som vi alltid gör. Men så står där en skylt, en betalautomatsskylt, på vår favorit-p-skive-parkering. Inga mynt har jag, inga kontanter alls. Och inget jävla busskort heller som man skulle ha för denna nya insats: infartsparkeringar. Okej, jag åker förbannad vidare till nästa anhalt, Rocksta, och möts av ännu en infartsparkering. Vid det här laget skriker jag för mig själv i bilen, trots att jag lyssnar på mitt Roxetteband från mellanstadiet. Jag skriker ut min ilska över jävla helvetesstockholm så tårar kommer fram. Tack jävla skitträngselskattsförsök för att ni gjort det smidigare genom att ta bort alla gratisparkeringar så att jag fick åka runt i den, av 30-sträckor, perforerade förorten i 50 minuter och till slut hamna längst bort på parkeringen i Barkarby och får springa till tåget, en timme efter det att jag planerat att sitta på räls in mot stan.

Det var skönt att åka hem, ungefär i en kväll. Den kvällen när jag precis kommit fram och somnade ovanpå täcket. Efter det har det mest gått utför. Shoppandet har jag lyckats med i alla fall, i den aspekten att alla de sparade pengarna jag hade på kontot till julhandel nu är helt slut. Dessvärre användes de till 80% till att handla saker till mig själv.