Att ta sig igenom

Det är kaos i mitt liv.
Inte bara för att min livsplan krackellerats av sviterna av en mans implementering av regler. Innebärandes att jag inte kan fortsätta min utbildning för att jag missat en tenta, trots så många saker.. det har tjatats och analyserats till döds och jag har ingen energi att prata om det eller lösa det. Men båda måste göras.

Inte bara för att jag har tusen saker som behöver fixas med VIS, lösa trådar som hänger åt alla håll. Inte bara för att jag inte vet vad jag gör den här våren eller hur det påverkar redan gjorda planer. Inte bara för att diskhon aldrig tycks bli tom, så fort jag diskar kommer en ny hög. Inte bara för att förra veckans tvätt fortfarande ligger vikt i tvättkorgen eller för att mina garderobslådor ramlar ner för att de inte sorterats ur.

Utan också för att jag har räkningar, reklam, tidningar, VISpapper, kalendrar, block och böcker i oordnade högar. och för att jag har högar med tröjor och övriga hemlösa kläder som inte får plats nån stans i stolar och på golven. Och för att de enda gångerna jag ätit ordentlig mat sen jag kom hem är när jag beställt hem, och så den där gången Johanna var här. Och för att jag drar på lördag utan att ha fixat hälften av det jag borde gjort för flera veckor sedan. Och för att jag inte vattnat mina blommor sen jag fick tillbaks dem.Men kanske mest för att jag till allting har en blaséartad attityd, jag bryr mig inte, jag orkar inte. Det känns lite som en begynnande depression, likgiltighet och trötthet och gråtande.

Men, jag ska väl ta mig igenom det här också. Ännu ett halvår att ta sig igenom, inte att leva eller njuta av, utan att ta sig igenom.