I'm sick

I'm sick...
I'm sick!
Maybe I'm sick of this?

I had nightmares last night bescause I haven't studied enough. I'm on the edge, I've had too much to do for too long. I'm tired in every way an dI never get a break. The only time I'm not doing things of responisbility is when I steal time to watch shows, all of them.. gilmore girls, OC, one tree hill, related, what i like about you, las vegas, veronica mars and the new star: grey's anatomi. It's my time to actually relax... even if it means I wont have time to do the things I should.


I've always put things off to the very last minute. But it's getting worse. I could do it in high school without a problem. I wasn't feeling so good but I passed and even had great grades. No I'm not feeling so good and the assignments are in another dimension. I usually pass but reall, I could do so much more. I'm a really clever person, I don't understand why I waste my assets. I'm wondering how long I'll last, when will I brake? Because I probably will. I see the indifference as a sign of me being in the wrong place... at least at the wrong time. I'm worn out to the point where I'm aboutr to stop caring and just ruin my life. I don't know what I need, I don't know what to do. I might need help.


I knew it couldn't last forever.. I just hoped the time wouldn't come so soon.

I pardon thee

Visst kan det kännas som om att min blogg plötsligt tappat allt intellektuellt värde. Inga direkta tankar eller djudare mening med det jag presenterar.

Men jag vill liksom inte. Jag pluggar inte heller, för jag vill inte. Jag måste verkligen sluta med de dumheterna tills då när jag blir stor; att bara kunna göra saker när jag känner för det eller när det är riktigt jävla bråttom. Får mig att undra om jag verkligen är på rätt bana. Jag menar, jag vet ju var min passion ligger och vad jag vill åstadkomma. Men, jag brinner ju inte för det jag läser. Jag tycker om att kunna det och att använda det. Och framför allt vill jag bli det jag kan bli om jag tar min examen och fortsätter att driva mig framåt. Men jag kan inte hålla mig vid någon bok i mer än ja.. med riktigt tvång kanske nån timme.

Däremot kan jag sitta och pyssla och rita i timtal. En hel dag kan gå och allt jag gjort är att dekorera något... min kalender till exempel. Alla såna saker, rita, klippa o klistra, måla, sy grejer, möblera om och småfixa... det är då jag trivs. Men inget av det kan göra världen bättre, inte enligt de ideal jag lever efter. Visst, jag kan göra världen bättre genom att göra den vackrare, dekorera fint, underlätta för the rich and famous. Men det är för mig helt meningslöst. Jag är en konstnärssjäl som fastnat i en kropp med ett bestämt öde, och de strider åt motsatta håll.

Jag vet inte om det någonsin är läge att ge upp.
Skita i allt och bli egositisk, bara leva för att må bra. Kreativa uppgifter är inte en ansträngning, det är något jag strävar efter att få syssla med. Men, hur länge skulle jag stå ut med att leva så? Mamma har fått för sig att alltid säga att "du som är så begåvad" eller exakt vilka ord hon använder minns jag inte nu. Men, det skulle vara en styggelse att inte plugga vidare och få bra jobb inom den fantastiska statsvetarbranschen. Slöseri. men å andra sidan så tycker hon att det är slöseri när snygga killar är homosexuella. Så jag vet inte om det är några referensramar att följa. det är i alla fall svaret på alla tankar som innebär att jag skulle sträva efter ett jobb som inte är evigt utmanande och utvecklande och BRA.

Men, på något sätt måste det ju ha betydelse att jag inte orkar plugga. Jag vet att jag är smart och kan många saker. Jag behöver inte plugga alls lika mycket som "de där andra" för att klara mig eller för att förstå och inse likheter/analyser/samband osv. Men jag känner mig som ett barn med damp.. eller som de barnen som är så uttråkade i skolan att de börjar bråka och ställa till det. Jag måste kanske bara hitta en outlet för min rastlöshet... Något som inte innebär mer sittandes framför datorn.

musik

Har man inget annat för sig under en hemtenta kan man leta efter ny musik....
Jag har hittat två nya favoriter.

Howie Day
En 81a från Maine, USA
Det var låten Collide som won me over


Emiliana Torrini
Hörde hennes Sunny road på sommar i P1 i somras
hon kommer från Island men är halvitaliensk. Hennes musik är bland det mysigaste jag hört. Låten serenade kan jag lyssna på om och om igen, jag blir inspirerad av den.

hemtenta och nyårssvammel

Mitt uppe i hemtentan och allt som finns verkar mer intressant än det... Eller nej, det är väl inte riktigt sant. Jag tycker tentafrågorna är bra, överkomliga och det känns som att jag skulle kunna göra det här bra om jag bara lyckades få mig att fokusera. Jag borde aldrig ge mig själv raster eller pauser.. för det är allt jag gör! Visst har jag gjort en del idag men hur länge var jag aktiv? två timmar kanske!

Har ju alltid varit såhär, sista minuten, kan inte fungera förrän det är stressigt. I'm the personation of jobbar bra under press. Men det vore skönt om jag slapp snubbla över mållinjen med hjärtat i halsgropen, även om jag oftast lyckas ha godkännandet i behåll.

För övrigt har jag armer på en toarulle för att jag har ont i den... arbetsskada från att sitta vid dator för mkt utan stöd för armarna.

Vinden viner i fönstret. De visslar när de är stängda och slår när de är öppna. Jag har vant mig vid ljuden i lägenheten här. Elementen, kylskåpet, fläkten i badrummet och så fönstrena då. Såg idag att jag fått erbjudande om en lägenhet i Teleborg. Det var inte den jag helst ville ha, så nu vet jag inte hur jag ska göra... Orkar inte ta tag i det nu, men jag måste ändå, som vanligt just när jag inte kan så måste jag. Men, jag tror inte det har med att pricka rätt att göra utan att jag basically inte har tid någonsin. Fy så tragiskt! Ska göra något åt det, nyårslöfte kanske? Samma som alltid... göra så att jag mår bra, stressa ned, ha roligt och finna kärleken. Det där med att bli smal och snygg har jag lagt ned som nyårslöfte. Bättre med sådant som lättar upp livet, det är sånt man behöver.

Jag börjar bli trött

Jag har egentligen bara en knapp, den heter av och på. Antingen blir jag förslappad och tittar bara på TV eller så är jag aktiv i varje vrå tills min kropp strejkar. Det har inte hänt många gånger, men några härliga breakdowns har jag hunnit med. Jag tycker jag klarar mig hyfsat därför att jag kan ta vara på mig själv, stötta mig själv. Jag misstänker att om jag levt med någon annan, låtit dem inpå livet för mycket skulle jag inte orka lika mycket. Då skulle jag behöva känna efter vad som är rimligt.

Jag har en lång tradition av överengagemang och stress, långt innan jag gick med i VIS och innan jag började jobba extra på skolan, jag har även att brås på.

Mitt första år med VIS började hyfsat för att efter jul eskalera, jag fick större ansvar och tyngden på axlarna ökade. Under den här hösten har jag som ordförande nått nya höjder av upptagenhet. Jag tror mig vara väl förberedd för ett liv med ett krävande arbete. Den senaste tiden har mitt liv sett ut såhär:

-vakna mellan sju och halv åtta, snabbt klä på sig osv, inte
hinna äta frukost, packa med sig en macka till 10-rasten istället.
-Jobba 8-13 föreläsning 13-15
alternativt
-jobba 8-17

Efter något av dessa är det VIS-möte och/eller mailande och ICQande i minst två timmar. Någonstans emellan tittar jag till att mina skolböcker inte dammar igen. Jag har aldrig haft problem med att läsa selektivt, så tidsmässigt är det egentligen inte ett problem. Dessvärre hade jag inför förra tentan egentligen bara en ledig heldag vilket gjorde att jag bara pluggade just en heldag. Vad som i övrigt får ta smällen är: städning, matlagning, socialt liv och välbefinnande.

Den senaste tiden har jag inte heller haft pengar att köpa mat, det har mest blivit mackor. När jag köpte grillad kyckling och åt idag blev min kropp alldeles stissig, den förstod inte vad som pågick. Kanske hade den glömt vad lagad mat är.

Det här är inte meningen att det ska vara en grund för sympati eller ett rop på hjälp. Jag är mycket medveten om hur mitt liv ser ut och vad det gör med mig, både fysiskt och psykiskt. Jag har själv försatt mig i min situation och tror att det i det långa loppet kommer att vara värt det.

gör om gör rätt

Det är klart att jag inser att det inte är vettigt att börja kolla på en film när klockan passerat midnatt, det är en ny vecka imorgon och två dagar kvar att plugga inför hemtentan.
Men va fan....

.................. hi hi hi

klarhet

Jag insåg något idag faktiskt
Att del av den här krisen som jag verkar befinna mig i grundar sig i att jag fick en för bra början på livet. Barndom o uppväxt aside, jag tänker på gymnasiet först; u-landslinjen liksom föll över mig, jag letade inte ens, den fann mig på något sätt. det var så bra, det var mitt kall och jag har aldrig varit så inspirerad av kunskap som jag var då, när jag läste saker som jag älskar (något av en romantisering, I might add...).

Sedan där mitt i allt åkte jag till USA, som jag medger inte direkt var någon drömtillvaro. Visst har jag kommit över smärtan från det, men det gör fortfarande småont. Jag har lärt mig att krama om mig själv, utan det skulle jag nog inte klara mig. Det var, som med all annan intellektualism, när jag var 13 jag fick den förmågan. Jag bestämde mig för att aldrig förlöjliga saker jag gjort i tidigare ålder, utan förutsätta att jag gjort det jag tyckt var bäst i situationen och reagerat som jag gjort av en anledning. Jag bestämde mig för att älska mig själv som mitt eget barn, när jag var 13 kände jag kärleken från mig själv när jag var vuxen omsluta mig. Det utgör fundamentet i mitt självförtroende.

Åter till poängen; skitbra gymnasielinje, spännande upplevelser i USA, sedan fortsatte det till Indien och i övrigt en tid då jag reste mycket åt olika håll och länder. Sedan följde året då jag arbetade, hade ett jobb där jag verkligen uppskattades, på skolan och vidare till fjällen och Kristianstad. Visst är alla dessa erfarenheter inte jättemeriterande eller extrema, men de har varit typiskt mig. Nu sitter jag fast, jag har stannat och känner mig som.... lite som den tvestjärt min bror dränkte i karlssons klister, till mina förtjusta rop, när vi var små.
Det är inte typiskt mig att vara här, och jag vantrivs med det. När jag flyttar runt känner jag att jag söker efter det som är bäst. Stannar jag på en plats måste den ju vara bäst, eller? Det är väl något sånt som jag behöver besvara...

avslag och välbekanta tankar

Hej Camilla
Det ser inte ut att bli något Danmark för mig.
Senaste nytt, efter att ha blivit runtskickad till ungefär fem personer så fick jag till slut svaret nedan:
Går det att läsa engelska kurser, kanske i kombination med danska?
svar From: Birgit Kanstrup Institut for Statskundskab udbyder kun masterkurser på engelsk. For at få adgang til disse kurser, skal man have bestået sin bachelor, dvs. man skal have læst statskundskab i mindst 3 år.

Tre år ja, eller hur var det nu, det var visst min första termin nu ja! Och jag har fått inse att läsa på danska är att ta vatten över huvudet. Jag måste inse mina begränsningar, det är väl en del i att vara vuxen.

Jag har fortfarande lite svårt att ta in att jag inte ska till Danmark. Jag kommer faktiskt inte åka dit om två månader... och det här men Danmarksresenären blev ju plötsligt ganska ihåligt. Men, jag har egentligen inte blivit klarare över vad jag ska göra i vår eller var jag ska befinna mig. Ett alternativ har stängts igen, men kvar står stockholm och växjö. och Holland? Uppsala? Egentligen har jag ju redan insett att Nijmegen inte är för mig, det finns inte bra kurser. Men ja, det har ju funkat för andra...

Varför inte läsa i uppsala, där två av mina bästa vänner från mitt "tidigare liv" finns, staden jag drömt om sen jag var liten.. när mamma berättade om hur hon läste där var jag alltid övertygad om att jag skulle läsa där en dag. Jag drömde om att sitta i ett stort bibliotek och läsa i stora viktiga böcker vid ett anrikt universitet. det var det jag skulle göra. Jag vet inte vad som hände, jag hamnade i de småländska skogarna istället, där jag fördriver tiden med att samla meriter istället för att älska och skoja. Jag borde göra någonting, något annat än att sitta kvar här. Jag vet visserligen att jag har boende i Stockholm i sommar (utöver förorten då), och då kan jag komma ifrån. Men, i sommar? När jag ligger på golvet och har ångest nu? Jag önskar att jag kunde sluta känna så, vart än jag är, men jag är aldrig hemma, jag trivs aldrig. Jag kommer aldrig bli nöjd, ingen plats ger mig den där känslan jag letar efter. Samtidigt saknar jag varje plats jag lämnat så att det gör ont.

Kanske kan Uppsala vara den platsen för mig, där jag hör hemma? Eller Stockholm som jag ju ändå tillhör även om jag inte har min plats där. Det är i alla fall inte Järfälla, Stuart Nebraska, Storlien, Kristianstad eller Växjö. Två och ett halvt år har gått och jag vet inte hur många gånger jag under den tiden önskat att lämna Växjö. Någon gång i veckan minst så runt... 150 gånger kanske? Är det verkligen någon mening att stanna kvar ännu ett år då? eller två och ett halvt år till, som är vad jag har kvar. Efter jul når jag brytningspunkten, jag har häften kvar av min planerade utbildningstid. Jag hoppas innerligt att jag varit/är på annan ort innan den tiden är till ända.

danmarksröd

Jag hade ju tänkt att den här bloggen skulle vara röd röd röd
röd som ansökningshandlingarna jag lägger in i datorn om dagarna. röd som i julröd, röd som i danmarksröd.... men, detta lyckades inte.. en stund var den rosa.. men nu är den såhär... grön.. som i olivgrönt tema...
hur löjligt är det?

kanske byter jag tema en vacker dag, men en gång räcker för ikväll.
......... .........

sockersug

Lite har det släppt, tyngden på mina axlar...
Lämnade in ansökan till utbytesstudier nu ikväll. Visserligen jobbar jag där, det är jag som kommer tömma lådan imorgon och jag som lägger in ansökningarna i systemet. Men, jag ville vara etiskt korrekt och därför la jag i min ansökan inom ramen för det sista dygnet: den 15e november, denna ödesdigra dag.

Jag har också fixat lite böcker till tentan jag missade och till hemtentan i nästa vecka. Det var en lättnad. Jag saknar egentligen bara en bok nu. Dessutom har jag tagit bort timmar ur mitt jobbschema så att jag kommer ha tid att plugga. Kanske kommer jag att bli lite som de andra barnen, de som typ pluggar och sånt.

Danmarksbeslutet drar dock på sig. Har idag fått bättre mailadresser av Camilla, istället för till hon som inte ville svara. Det gick bättre men ändå har jag inte fått svar på mina frågor. Jag fick svaret att kurserna för 2006 de finns inte ute ännu! Han trodde alltså att jag hade någon slags framförhållning. Och det är ju förståeligt, eftersom han inte träffat mig. I alla fall så väntar svaret tills imorgon, om allt går rätt. Det kan vara så att beskedet är att det är för sent, det går inte, stanna hemma din sena svensk. Men, efter övrig info som jag fått in idag så verkar det i alla fall finnas kurser på engelska.

Nu när marshmallowsen är slut och jag börjar bli sömning, ska jag ta och dricka lite vatten och kanske gå och lägga mig. Om jag inte hittar nåt att städa innan dess.

drömmar och annat att förakta

Drömde inatt att jag reste någonstans, i mitt nattlinne och med min kudde. Jag visste inte om att vi skulle resa, därför hade jag det på mig. Dessutom åkte jag tillsammans med någon jag var intresserad av och hans flickvän, vilket jag inte heller fattat från början. mycket spännande, och väl framme skule vi beställa frukost, jag gick själv dit (för att jag legat och lugnat ned mig på marken en stund, tillsammans med min kudde, efter att ha varit hysterisk i hissen som åkte upp och ned några gånger innan vi kom ut). Frukostkön tog evigheter, och när jag kom till bordet hade de andra gått.

Relevans för denna redogörelse? ingen som helst.
Koppling till Danmark? ingen vad jag vet....
Jag fick en varnande dröm innan jag åkte till USA, jag tror kanske den sa att jag inte skullle åka. Jag funderade på det då, och tänkte på det efteråt, när jag visste hur det blev i det där landet. min hatkärlek. Det var lite grand samma tema som den dröm jag just drömt. Jag vaknade upp en morgon och blev informerad att jag skulle åka till usa på en gång, men jag hade inte packat eller något. Det är väl det jag minns, och att jag funderade på om det innebar att jag borde ha väntat. För det borde jag kanske ha gjort...

Ja, det kan låta himla flummigt detta med drömmar som jag sitter och tolkar och känslor och tecken som jag sitter och väntar på. Men, det är min superficiality, har man ingen i sitt liv som ger de där alldeles perfekta svaren (som på film) så får man komma på sätt att vara den personen själv.

en söndag

jag mest bara väntar...
När ett beslut måste tas, men jag inte kan se några rätta vägar eller tecken, består min tillvaro av väntan. Jag brukar kunna känna vad som är rätt, se framför mig vad jag kommer att välja utan att jag egentligen vet vad det är jag vill mest eller vad som är bäst.

Men nu är det som en dimma... jag inväntar ahaupplevelsen när jag inser att jag fattat rätt beslut. Samtidigt som jag nu väntar på ett mail, ett mail från en människa i Danmark som ska ge mig besked per mail om jag kan läsa kurser på engelska blandat med de engelska. En relativt enkelt besvarad fråga, men som ändå avgör mycket för min inställning till att åka dit. Jag känner att åka dit och läsa bara på danska är att ta vatten över huvudet. Kanske skulle jag vara up for it för en tid sen, men jag har tagit in det faktum att min ungdoms flexibilitet är på väg bort. Jag kan utmana mig själv, men på nya grunder. Och att läsa heltid på ett språk jag inte kan är inte en bra grund.

Att lämna den här platsen känns inte svårt. Visst finns det mycket här, men det finns också en livsrytm värd att lämna, och det finns människor jag vill lämna.. vissa för att kärt återse när jag rensat ur och blivit mig själv igen på annan ort, och vissa för att jag klarar mig bra utan dem. och så finns det gruppen av människor som jag vill lämna av rent symboliskt värde; att göra mig otillgänglig, frånvarande.

För att spice it up lite extra måste jag imorgon bestämma mig vart jag ska söka för utlandsstudier nästa vår.. som i 2007. Jag vet inte hur mycket det går att få in i en hjärna, men min är tydligen up for the challenge och undersöka saken. Det tycks surra och vibrera vid tillfälle, men ändå lyckas jag komma ihåg att ta med biljetten till sittningar, ta med bankkortet när jag ska handla och pennor till föreläsningar. Vissa defekter finns det förvisso men det ska jag inte gå in på här och nu. Det finns andra medier för att bada i livskriser, förvirring, stress och problem. Men, det är en verklighet och en baksida till detta med Danmark. Förhoppningsvis ska beslutet tas snart, så att min vardag kan inriktas... mental, underliggande förberedelse är A och O i mitt liv av...framgång.

presentation- dilemmat

Ångest, ängslan, beslutsångest, prestationskrav, hävdandebegär?

Jag måste bestämma mig hur mitt liv ska se ut, vad jag ska göra, hur häftig jag är, hur vardagsedge jag kan bli. Kan jag behålla min status som rotlös vandrare? Har jag fastnat eller bara blivit vuxen? Hela alltid har jag bara bestämt mig och åkt, men nu råder det inflation i mina livserfarenheter. Det var länge sen nu, som jag släppte och åkte iväg. De har kommit ikapp, de där andra.. alla andra.... Jag sitter här och inser att jag blivit en av dem som stannar kvar och tittar på när alla andra åker, agerar och utvecklas. Frågan är ju vad det är jag strävar efter, att hävda mig som den rotlösa genom att överträffa andra med mina ideal som jag efterlever med fantastiskt speciella erfarenheter och kunskaper? Jag formar mig efter någon desperat agenda om att bli skitbra... sådär skitbra att jag kan bli sådär.. som jag vill bli, när jag är vuxen. Kompetent och erfaren så jag kan styra och ställa. Kött på benen, hår i munnen, skägg i brevlådan, luft under vingarna och mat på bordet.

Det aktuella är nu min framtida vårtermin: Växjö/Stockholm/Aarhus?
Det är detta som jag så omöjligt kan fatta ett beslut om. Dilemmat.
Ska jag stanna kvar, binda fast ännu en rot, säga hejdå till ännu ett gäng erövrare som rusar vidare. Umgås med mina ambitioner och sova med mina lakan. Samma mönster, samma stress och inga nya intryck förutom nya böcker. Tryggheten, och som enda spänning utveckla arbetet med styrelsen.

Eller Stockholm, hem till den lämnade staden som jag älskar över allt annat? Mitt framtida mål, min passion, men ändå något gammalt. Samma vänner, samma busskort, samma förorter, samma skämsremsa, samma Vällingby centrum, samma Fridhemsplan, samma älskade dofter och känslor. Samma ingen bostad.

Eller den nya spelaren på planen, Aarhus.. Århus? Ett nytt land, ett nytt språk, ett nytt universitet, en ny erfarenhet att sätta i rockärmen som ett hyfsat ess. Herregud läsa på ett språk jag inte ens förstår? Jag förstår ibland inte alls varför jag ska utsätta mig för sånt! Resultatet; det skulle kunna bli underbart och något som kompletterar min livsplan. Men det skulle kunna bli skit, som i att jag inte fattar nånting, läser kurser som inte ger mig något och jag har B-kursen kvar och min utbildning är körd... måste vänta till nästa vår för att gå om? CSN-kris, ingen framtid, jag hinner bli 30 innan jag har en utbildning, ingen C-uppsats med Jenny.

Var ska jag lägga fokus? På att jag inte kan stanna i Växjö i 2,5 år till för då imploderar jag? På att jag ska läsa kurser som passar mig och att jag får en korrekt och följsam utbildning? På att desperat hävda mig som en nykläckt 19åring? På att utvecklas och fortfölja livsplanen? På att bli en god europé eller skandinav och kunna kommunicera med grannländare? På att inte bli en bittermandel?

presentation- Aarhus och Danmark

Danmark

Yta: 43.096 kvadratkilometer

Befolkning: Danmark 5,3 miljoner

Köpenhamn 1,1 miljoner

Geografi: Danmark består av halvön Jylland med öar (det är Jylland som angränsar Tyskland), Fyn med öar, Själland, Lolland, Falster med öar samt Bornholm med öar. Av de 405 öarna är ca 80 bebodda. Kungariket Danmark omfattar också Grönland och Färöarna.

Den samlade kuststräckan är ca 7.300 km.Danmarks högsta punkt är Yding Skovhöj på 173 m, och den största vattensamlingen är Arresö med sina 39,5 kvadratkilometer

Bara ca. 20 % av arean är bebyggt medan resterande 80 %
är åkrar, skog, dyner, vatten och myrar.

Samhälle: Danmark är en konstitutionell monarki och Europas äldsta kungarike. Drottning Margrethe II som intog tronen 1972, härstammar (dock ej i direkt nedstigande led) från Gorm Den Gamle som regerade för över 1000 år sedan.
Danmark är medlem i NATO och EU.

Valuta och siffror: Danska kronor och ören ligger normalt 15 – 20 % högre i värde än svenska kronor.
50 heter halvtreds, 60 heter tres, 70 heter halvfjerds, 80 heter firs, 90 heter halvfems

Aarhus/Århus & universitetet

Invånare: 272.000
Ligger på mellersta Jylland, "på högra sidan om den vänstra ön".
Aarhus universitet
1928 Universitetsundervisningen i Jylland samler 78 studerende i lejede lokaler, hvor de undervises i fransk, engelsk, tysk og dansk samt propædeutisk filosofi.
1997 Professor emeritus Jens Christian Skou modtager Nobelprisen i kemi. 1999 Antallet af studerende passerer 20.000.